Att åka Matatu….

….är ett äventyr i sig och måste upplevas for att man ska förstå, men jag ska försöka ge en liten bild av hur det kan vara.
Matatu ar det enda sättet att förflytta sig på när man ska åka mellan byarna och till större städer. Förutom om man ska mindre sträckor och ut till buschbyarna då hyr man en motorbikekille.
En Matatu har 12 platser där bak och man kan sitta 2 bredvid föraren, ju längre bak man sitter ju säkrare sitter man. Det står också en ”konduktör” i dörren medans den åker…han har som uppgift att skrika åt sig nya passagerare efter vägen och ta emot pengar. Även fast Matatun har fyllt upp sina platser så fyller han på med nya passagerare..ibland kan det vara uppåt 18-20 passagerare..som sitter i knä på varandra, står och hänger över andra och några utanför. Det är fruktansvärt varmt pa Matatun och kenyanerna luktar verkligen inte deodorant..om man säger sa. Det är inte alltid bara människor på Matatun heller, ibland kan det kliva på nån som köpt sig en tupp (levande) eller en stor säck kol, eller det värsta om någon köpt sig torkad fisk..då får man lugnt sitta där i trängseln med svetten rinnande på kroppen och känna dessa dofter blandat med ytterligare en doft torkad fisk, då gäller det att ”koppla bort” allt och neutralisera sig för att inte må illa. Vi har vant oss vid det mesta nu, så det är nog inget som får oss längre att höja ögonbryna.
Häromdagen när vi åkte Matatu så var det en som hade köpt sig en stor madrass…(måste tillägga att det är nog inget som dom anser som omöjligt att ta med sig på Matatun)..i allafall, madrassen hade vikts dubbel och hade ett snöre om sig, enda platsen som fanns kvar var på bakrutan, så ”konduktören” tog madrassen och hängde fast den på vindrutetorkaren….det här med skymd sikt känns inte så aktuellt här i landet…
En Matatu åker heller inte förrans den är full och den kan bli stående uppåt flera timmar ibland på en hållplats tills den är full. När vi var i Mombasa och skulle till Lungalunga så fick vi stå 2 timmar och vänta tills de sista platserna blev uppfyllda, Hakuna Matata!!!!
Vid en del hållplatser så rusar försaljare fram och vill sälja färsk frukt, grillad majs och läsk. Dom är rätt enerverande och ger sig inte förran man måste säga ifran ganska kraftigt på skarpen att man inte vill köpa ngt…läsk kan i och för sig vara ofarligt att köpa, men frukten kanns inte så aktuellt för det är bara frukt som måste skäras på plats för att kunna ätas, typ ananas och mango.
Sträckan Lungalunga/Ukunda tar 1.5-2 timmar och kostar omkring 12 skr. Vi har ju blivit rutinerade nu eftersom vi åkt denna sträcka ett antal ggr, men fortfarande försoker dom lura oss på mer pengar än vad det kostar. Men det har dom inget för..vi vet vad vi ska betala och betalar inte en shilling mer. Här i landet så måste man pruta och deala med priser på allt, det är nog bara i stora mataffärer i stora städerna som har fasta priser.