Invigning i Godo

Då var det dax för den stora invigningen, vi åkte ut tidigt på morgonen för att göra det sista vi hade kvar att fixa med, bland annat skriva texten på väggen.
Efter det så var det dax att baka kladdkaka i den hemmagjorda ugnen som Ester hade eldat upp på morgonen. Lite problem med att veta hur varm ugnen var och hur lång tid den skulle vara inne…men det löste sig, fick kolla lite efter hand.
Kakan blev succ`e kan jag säga…
Ps: det ska stå plåtcylinder saklart:)

Vi hade talat om för kvinnorna att invigningen skulle börja klockan 11.00 och då var det bra om de var där med sina saker som de skulle sälja..men vi borde lärt oss vid det har laget att saker här funkar inte som i Sverige
Vid 11.00 kom kvinnorna och satte sig på sofforna och väntade….vi frågade Ester som äger huset om de inte ska sälja något och då började de plocka upp sina saker…då borjade några av kvinnorna att hänga upp några kangas och några ställa upp lite socker och mjöl..
Ja de hade inte förstått att det var DERAS verksamhet som skulle invigas…
Vi började hälla upp saft och ställa fram kladdkaka och kex som vi hade köpt och efter välkomsttalet och lyckönskningarna så bad vi kvinnorna komma fram och börja ta for sig…som man gör i Sverige….ytterligare en kulturkrock…för så gör man inte här..helst hade de velat ställa stolar runt buff`e bordet, men det avstyrde vi från början vi sa att alla skulle ta sig själva vad de önskade äta. Så nu när det bjöds så gick ingen fram…Ester började ta glas och ge till alla och sen gå runt med fatet med kkor…man har inget gående bord i Kenya alltså…

Ester och kvinnorna var väldigt glada iallafall för vad vi gjort för dom och på tisdag ska vi åka ut och se hur det går för dom och då ska jag även ta med kassaböcker till dom så de kan fylla i sina inkomster och utgifter och sedan förklara för dom att om dom sparar 3,50 skr varje vecka så har dom till skatten som ska betalas en gång om året, som det är idag så har oftast inte kvinnorna de pengarna när staten kommer och vill ha sina pengar så de får uppskov några månader och de kommer efter med allt.

Bilderna förestaller vägen ut till Godo, det torra landskapet och sedan lite bilder från kladdkakebaket och invigningen.

Lisa och jag på väg ut till Godo.
Bilden är tagen utanför vårt Mission house.

Tack…

Vill bara börja med att tacka alla som skriver kommentarer till mig här på bloggen, det är jättekul att läsa era hälsningar där men som jag skrivit innan så kommer jag inte in på min blogg här nerifrån utan det är Åsa Forsman som hjälper mig att få  in texten..ifall ni undrar varför jag inte svarar er
Men fortsätt gärna skriva, det är så kul att läsa era rader.

Här är en bild på de kvinnor som ska öppna sina verksamheter i ”kvinnornas hus” i Godo. I morgon (torsdag) har vi invigning. Lisa och jag har målat klart allt så långt vi kunnat, vi ska bara göra det sista i tidigt i morgon bitti. Och det är att måla dit namnet på väggen. Kvinnorna har själva fått valt namn och de har bestämt sig for ”Nema Project Center” vilket betyder ungefär ”det gudomliga” eller nåt sant. Efter det så ska vi lära Ester att baka en kladdkaka som vi ska bjuda pa. Ester har en ugn vilket troligtvis ar den enda i hela Lungalunga/Godo trakten. En stor plastylinder som står i en eldstad..hon kommer elda upp den varm tills vi kommer. Det kommer bli spännande att se hur det blir..kommer info och bilder från det sen…

Mombasa på egen hand…

I tisdags besökte vi Mombasa för andra gången. Efter en ganska så smärtfri och snabb resa upp till Mombasa på 2 timmar så anlände vi till den heta, dammiga och kaotiska staden. Jag kände att jag behövde egentid vilket jag inte fått på över 6 veckor så jag ville gå för mig själv lite och vi bestämde oss för att sammanstråla vid 16 för hemfärd till Lungalunga. Jag tog en tucktuck till de smala och trånga gatorna där alla tyger, kryddor och andra div saker säljs. Man får verkligen öva sig på att vara hård och säga ifrån på ett ganska avvisande sätt för att de ska förstå ..i vissa fall får man helt stänga öronen och gå iväg som om man vore döv for att de ska lämna en ifred. Försäljarna är som hökar och dyker på sitt byte.
Jag går in i en ganska så stor tygshop och börjar kolla lite på kangas och kikoyer (de tygstyckerna som säljs överallt och är väldigt användbara till allt, kvinnorna har använder dom till kjolar, överdelar, burkor..jag tänker mig att man kan sy kuddar, gardiner, dukar av dom hemma.)
(jag skriver alla summor i svensk valuta, lättare för er att förstå)
I allafall så testar jag försäljaren och frågar om priset….120 kr säger han…jag säger..No way..I pay 30 kr för this in Lunga lunga…då förstår han att jag inte är en vanlig turist som han kan lura utan att jag vet priserna här i Kenya…men han vill ändå ha 50 kr kangasen..jag vägrar så vi köpslår ett bra tag om priset och till slut går jag ut ur butiken med några kangas för 30 kr stycket..
Nu inser jag att jag inte kommer att kunna resa hem med en resväska och lägligt nog kommer det ett stånd med resväskor…jag sneglar på dom utan att visa intresse for råkar man göra det så blir ”hökarna” ännu värre…men ”höken” ser min snegling och är genast framme. How much? frågar jag för att få ett utgångspris att börja pruta på..275 kr säger han. Too much säger jag och börjar gå igen…han ställer sig framför och frågar..how much do you have…70 kr säger jag..och tänker att jag inte vill ge mer an det. 150 sager han…No way sager jag och borjar gå igen…då sager han att han har en väska inne i affären som jag kan få för 70 kr. Jag går in men den väskan vill jag inte ha, den har inga hjul. No! säger jag…I want that bag for 70 kr or no one.
Jag sägar jag inte vill ha någon väska längre och börjar gå igen..BRING ME THE MONEY ropar han efter mig när han inser att jag inte tänker handla av honom..så jag fick min resväska med hjul för 70kr.
Nöjd med mina fynd går jag och äter lunch.
Efter lunchen tar jag en tucktuck till ”Gamla staden” en stadsdel som byggdes av portugiser på 1800-talet. Där ligger också en lastbrygga som användes av portugiserna för att lasta på alla slavar som tillfångatagits utmed kusten. Det finns många såna ställen efter kusten som användes av araber och portugiser för vidare transport av slavar till ön Zanzibar där den stora slavhandeln ägde rum.
I de trånga gränderna i Gamla staden så träffade jag på resten av gänget och vi alla började känna oss ganska trötta och nöjda på Mombasa för den här gången.

Dax för målning..

 
Jaha då var det alltså dax att måla i Kvinnornas hus i Godo. Lagom till det projektet så kom Lisa ner till Lungalunga, hon skulle varit hos oss från början men blev omplacerad utan hennes vetskap, efter 4 veckor så kunde hon få komma ner till oss och hennes uppgift blev här nere att hjälpa mig med att måla.
Vi började med att mäta väggarna, 40 kvadrat kom vi fram till….inte raka eller hela väggar. En av väggarna var så många hål i och så mkt lagat med lera att vi helt enkelt gör en fondvägg där med tyg.
Husen här är oftast byggt av lera och sedan täckt på insidan av ngt leraktigt som de målat vitt över…väldigt porösa väggar vilket vi fick erfara när vi började måla.
 
Sen ivag till den lilla butik i Lungalunga som har allt fran kakor till cykelslangar. Han hade aven farg, da kom vi till den fragan..ska vi anvanda det som de flesta anvader har…white wash..eller vanlig vit farg. White wash ar ett pulver som saljs i 10 kg sackar och ska blandas med vatten, salt och tvattmedel…ja ni hor sjalva hur knappt det later sa vi valde vanlig vit farg fast den var lite dyrare men det ar jag i allafall van vid eftersom jag malat endel.
Nasta problem…roller….det finns ingen roller, jag forsoker rita en roller pa ett papper efter att forsokt forklara pa engleska hur den ser ut…men da sager expediten…ahhh that mashine we don’t have…I have never seen it.
Ok…nederlag igen, men jag ger mig inte..vi skulle ju upp till Mombasa och shoppa sa jag ar helt overtygad om att det maste finnas en roller dar. Mkt riktigt vi hittar nagra stackars rollrar som ligger uppslangda hogt upp pa en hylla pa ett stort varuhus dar det anda fanns en helt avdelning med malarfarg och penslar..men roller verkar inte vara deras grej. Jag koper anda en roller och borjar da leta efter ett kar som man haller fargen i..men dar tog det stopp…efter att ha engagerat tre killar som jobbar pa denna avdelning och forsoker forklara att man haller fargen i karet och sen rullar man rollern dar sa fargen latt kan ga in i hela rollern..men de tittar bara pa mig som om jag kommer fran en annan planet..jag kan ju bara doppa ner rollern i fargburken tycker dom. Jag ger upp och tanker att jag koper en stor platsbalja i Lungalunga istallet, den far fungera som ett rollerkar.
 
Sa da blev det da antlgien dax att aka ut och mala…Lisa och jag aker pa samma motorcykel med ”motorbike killen” fortfrande enda fardmedlet ut till Godo. Vi ar fullpackade med fargburkar, platsbalja och penslar.
Nar vi kommer ut blir vi mottagna av tre kvinnor som ar overlyckliga att se oss och vill genast hjalpa till….men vi sager vanligt men bestamt att vi klarar detta sjalva och borjar tacka golven med tidningspapper.
Nar vi oppnar burken och borjar halla upp fargen kommer nasta problem….fargen ar lika tunn som mjolk…(och da ska ni veta att expediten vill att vi skulle tunna ut fargen annu mer for det gor dom alltid har med parrafin, jag sa att jag vill ha den tjock sa den tacker bra..det ar jag glad for nu att jag inte kopte parrafin) Men det var anda svart…fargen var hur tunn som helst och tackte inte alls speciellt bra och luktade dessutom ratt starkt. Den starka lukten retade dessutom upp alla inneboende i vaggarna…spindlar, stora flygande getingar och allt som kom ut ur vaggarna…dom var urforbannade pa oss.
Sa efter att ha malat over rummet en gang sa beslutade vi oss for att fraga vad detta white wash var for ngt om den fargen mojligtvis var lite tjockare.
 
Sa nasta dag var vi sa fullastade att vi fick hyra en motorbike kille som surrade fast 10kg:s sacken och vatten dunkar pa hans motorcykel, annars hade vi aldrig fatt ut allt. Vattentillgangen i Godo ar ju inte sa stor, kvinnorna far ga kilometervis efter vatten och det vattnet, sa vi tog vatten med oss fran Lungalunga.
Da var det dax att blanda denna farg..det var inte latt nar det inte finns verktyg utan man far ta vad man hittar..en ganska slat pinne fran naturen som jag tvattade rent fick bli redskapet. Tillsut sa fick vi den konsistenten som vi onskade och kunde borja mala…ja det var som att mala med en tunn lera, eller om ni tanker er en lermask som man anvander till ansiktet. Roller var helt uteslutet att anvanda…det gick inte alls, fargen eller leran skulle jag hellre vilja kalla den torkade valdigt fort da det gallde att vara valdigt snabb. Forstar nu varfor inte roller anvands sa ofta i Kenya:)
 
Fortsattning foljer….